Tillfälligt bygglov för apotek på Visborg

Idag har vi i byggnadsnämnden beslutat att ge ett tillfälligt bygglov för ett apotek i 5 år, i ett hus där det inte tillåts. Det strider mot detaljplanen att ha apotek där. Tidigare beslutet för bygglovet överklagades och länsstyrelsen menade på att det visst gick. Denna slutsats har vi nu överklagat till mark- och miljödomstolen för att få vägledning i hur planen ska tolkas. Vi menar förstås att vi tolkat vår egen detaljplan rätt.

Till saken hör att de tre härligt engagerade entreprenörerna som vill starta apotek mer eller mindre lurats att tro att det skulle vara möjligt. Detta av hyresvärden. Om regionen hade tillfrågats hade vi enkelt kunnat meddela detta. Vidare påbörjade också hyresvärden ombyggnaden utan bygglov.

Det är bara tragiskt att dessa tre engagerade och driftiga människorna fått hamna i kläm mellan en hyresvärd som glatt ropat hel före bäcken och Region Gotland. Och jag tycker inte att "alla skyller på alla", utan det är faktiskt så att utfästelser har gjorts utan att det funnits täckning för det. Amatörmässigt är det enda jag kan säga.

Vi känner att det är bra att på detta sättet kunna värna dessa människor som drömt och hoppas mycket på att få göra denna spännande resa att öppna apotek, genom att ge ett tillfälligt bygglov. Men det är långt utanför myndighetens skyldighet, och det är inte alls med enkelhet som detta beslut fattats. Det har krävt mycket arbete av tjänstemän och förtroendevalda att reda ut och se vad som kan göras.

Må detta bli en minnesbeta, inte bara för alla oss som varit en del av detta, utan andra.

Dubbelkolla alltid med myndigheter, lite inte blint på hyresvärd, mäklare, försäljare osv
Som hyresvärd eller exploatör: kontakta myndigheter och ha en dialog INNAN kontrakt skrivs och löften ges.

Det har varit en tråkig resa, men jag hoppas att det nu för de tre initiativtagarna till apotek på Visborg kan vara glädje, drömmar och massor av hårt jobb att komma igång!

#sexism

Idag har det tack vare bästa Hanna Hellquist varit en strid ström av personliga och allmänna inlägg under #sexism på Twitter. Det kan inte nog understrykas vikten av att vi alla berättar om tillfällen och situationer då vi själva, eller någon i vår närhet utsatts för sexism. Det kanske är så att många tror att sexism är något som inte händer en själv, eller att det bara är något som feminister benämner ojämställdhet. Men det är närvarande, i princip hos oss alla, dagligen. Men många kanske inte är vana att benämna det så. Men det tycker jag att man ska göra. Man ska inte ta skit och man ska kalla saker vid dess rätta namn. Om du behandlas på ett visst sätt bara på grundval av ditt kön, inte utifrån dig som individ så är det könsdiskriminerande. Sexistiska kommentarer och handlingar kan man se omkring sig om man prövar att sätta på sig de glasögonen. Och när man väl har uppmärksammat sexismen så är det svårt att undgå den. Det är jobbigt och tråkigt, men vi måste alla lära oss att känna igen könsdiskriminering, sexism.

Vi förlorar alla på sexismen, även de män som tjänar mer för att de är män och som tar sig rätten att kränka kvinnor med diminutiv som "lilla gumman" och genom att utgå ifrån att de inte kan vissa saker eller kan andra saker extra väl. Även dessa män förlorar på sexismen. Så: möt andra människor som individer, utgå inte ifrån stereotypa vanföreställningar och påtala när du eller någon i din närhet blir könsdiskriminerade eller utsatta för sexism. Det är alla medmänniskors tystnad och undvikande beteende som är fara, inte inskränkta idioters sexistiska världsbild.

Fritidspolitikens osjungna vardagshjältar

Det är mycket prat om personer och politik. Ett stort fokus på partiledare, partistyrelser och fd. politiker som gör karriär. Men det finns en grupp medborgare, vanliga människor, som gör en monumental insats för att upprätthålla vår gemensamma värld. Fritidspolitikern.

Det är inte ovanligt att man hör om "ni politiker" eller hur mycket det kostar med politiker; att politiker inte lyssnar eller att de har det så bra. Det är väldigt få i vårt land som kan leva på politiken, än mindre människor som gör karriär eller struntar i att lyssna.

I Sverige har vi 290 kommuner. Låt oss säga att det i snitt finns 6 st nämnder och att dessa i snitt har 9+9 fritidspolitiker. Det blir 31320 fritidspolitiker i Sverige (exkl. landsting, partiaktiva osv). Varje nämnd har i snitt 7 möten per år som i snitt håller på 3 timmar. Inför dessa möten finns det gruppmöten, på låt oss säga 2 timmar. Sedan ska det läsas handlingar under i snitt 1½ timme (kanske någon ringer något samtal). Så ska personerna ta sig till mötena och hem, låt oss säga för två möten i snitt 3 timmar. Det blir då 2 082 780 timmar bestående av att sätta sig in i svåra och viktiga frågor för våra kommuner, i regn och rusk ta sig till möten. Ofta med optimism och engagemang diskutera frågor. För er som undrar så motsvarar det drygt 1000 heltidstjänster på årsbasis. Den enskilde fritidspolitikern lägger, bara för möten i facknämnd, drygt 10 heldagar per år. Till detta kommer alla partimöten, fullmäktige, samtal i kassakön, insändare, kampanjarbete osv.

Dessa 31320 människorna är inte framavlade politiker, det är "vanliga människor" (om man nu ska köra skillnad på människor). Många har jobb eller pluggar, många har familj, många har rika fritidsintressen utanför politiken. De har, ur den stora massa som vi tillsammans utgör, tagit steget fram, sträckt upp handen och sagt: "Ja, jag är beredd att ta ansvar".

Dessa människor ger av sin tid. Visst, vid sammanträde i nämnd utgår ett mötesarvode. Kanske effektivt 60 kronor i timmer för den tid som människorna lägger ned. Politik är att vilja, och engagemang är nödvändigt.

Så i all förvirring kring storpolitiken, ta en stund och tänk på de omkring som ger så av sin tid, det kan vara en granne, en arbetskamrat, en annan förälder på dagis eller i skolan. Kanske en sambo, maka eller make. Det finns många osjungna vardagshjältar, oavsett vad de har för politisk övertygelse.

Jag önskar dock att det vore ännu fler människor som under någon del av sitt liv fick uppleva vad det är att vara fritidspolitiker och ta ansvar för vår gemensamma värld.

Nordkalk får inte bifall

Sveriges Radio m.fl. rapporterar om mark- och miljödomstolens dom att inte lämna miljövillkor för Nordkalks önskade täktverksamhet i Bunge. Jag kan bara glädjas att domstolen förstår och lyssnar på alla de känsliga omständigheter med natur och vatten som hotas av denna industri. Nordkalk uppger att de kommer begära prövningstillstånd i mark- och miljööverdomstolen, så det är fortfarande en öppen fråga. Jag hoppas förstås att detta innebär stopp för brytning i Bunge. Det är olämpligt att bedriva täktverksamhet där, det behöver man inte vara expert för att förstå. Och i det gröna perspektivet, för kommande generationer, ska vi leva och verka som människor i området under lång tid, och då behövs vatten av god kvalitet och kvantitet. Det är för mig enkelt att välja över ett antal arbetstillfällen. Arbetstillfällen som ändå kommer att försvinna förr eller senare, antingen nu med bibehållen natur och vattenförutsättningar, eller senare med risken att de naturliga förutsättningarna för människor att leva och vara i området betydligt försämrade.

Grönvandring i Hemse

På tisdagskvällen samlades en stor grupp Hemsebor framför biblioteket för att tillsammans med tjänstemän från Region Gotland gå en slinga för att titta och samtala om nuvarande och möjliga grönområden i Hemse tätort. Som mycket intresserad av grönområden och förtroendevald var detta ett tillfälle för bra för att missa.

Syftet med vandringen var att hämta in åsikter om grönområden i Hemse inför det kommande arbetet med en fördjupad översiktsplan. Engagemanget och intresset hos de närvarande från Hemse var fantastiskt. De tog verkligen chansen att komma med synpunkter och tips på vad som skulle kunna förbättras, och i princip alla förslag som jag uppfattade var helt så som jag också resonerar. Kul!

Vandringen i Hemse var ett bra tillfälle att fräscha upp minnet om hur grönstrukturen ser ut, men framför allt en härlig möjlighet att få höra vad de som bor i Hemse tycker och önskar. Och det var inte bara grönområden som kom upp, även behovet av bra trafiklösningar och tryggare/bättre cykelvägar förekom. Förslag som jag kommer att ta med mig till övriga miljöpartister.

Det som jag särskilt tar med mig är det fina arbetet med nya dialogformer som Region Gotland jobbar med. Jag tycker att kvällens möte var mycket bra, från offentliga Gotland fick vi mycket bra information och de som deltog upplevde, som de sa, att de var bra att komma till tals och att de är delaktiva i processen.

Jag kommer få anledning att återkomma till specifika förslag, men så mycket kan jag säga att det finns en otroligt fin potential, jag hoppas bara att regionen kommer ha modet och möjligheten att satsa resurser på Hemse. En fråga är varför vi bygger en ny simhall när vi egentligen skulle kunna rusta upp den i Hemse med bl.a. läktare.


Jan von Wachenfeldt (TV) och Jenny Sandberg (mitten) tillsammans med Stina Wester representerade Region Gotland. Här startpunkten framför biblioteket.


Exempel på en stor "grön" ytan som inte är funktionell. Svårt att på ett naturligt sätt uppehålla sig i "grönområdet". Bara för att en yta är gräsbevuxen gör det inte till en duglig grönyta.


Gruppen diskuterar möjlig användning av den aktuella gröna ytan.


.Vid "spontanidrottsplatsen" har området inte gjorts klart. Tydligt är att grusytan och grushögarna måste ersättas med gräs, bänkar, bord, skateboard-yta och trevlig plantering. Varför inte ta bort en av vägarna som går runt området?


Bra med mindre tillrättalagda ytor och kuperad terräng. Men det får inte bli osäkert att gå och cykla på banorna bredvid.


.Efter vandringen samlades vi på Kupan för att sammanfatta och med hjälp av karta markera ut andra intressanta gröna områden som vi inte hann besöka. Funkade jättebra!

Vem tar strid för det rörliga friluftslivet?

Idag rapporterar Sveriges Radio Ekot om kritik emot att campingplatser omvandlas till bostadsrättsområden.

Detta är något som varit aktuellt på Gotland under flera år. Traditionella campingplatser med stugbyar omvandlas till privatägda stugor som enligt nuvarande affärsmodell bygger på att de som äger stugorna (privatpersoner) enligt avtal går med på att hyra ut stugan under sommarperioden. På så sätt rättfärdigar man att det fortfarande är "camping" eller stugby.

Men det finns inga garantier att denna affärsmodell, affärsidé, kommer att vara för evigt. Snarare ganska troligt, då ingen affärsidé ( i princip) varar för evigt. Och den dagen då campingföretaget vill göra något annat så är det en enkel sak att låta den före detta stugbyn övergå till en ren bostadsrättsförening utan krav på uthyrning.

De som nu uppmärksammar, det som de kallar "hot" mot omvandlingen, är länsstyrelsen i Halland och dito i Västra Götaland. De ifrågasätter om omvandlingen är förenlig med bestämmelserna i miljöbalken. Det är ju så att det rörliga friluftslivet är en viktig komponent, men i takt med att den traditionella campingen försvinner, övergår till stugby och sedan till bostadsrättsförening inte är förenlig med de grundvärderingar som vi länge haft en samsyn kring bland de politiska partierna.

Men det känns får mig allt för symptomatiskt att det är just länsstyrelsen som får ta strid för det som vi politiskt har bestämt i lag. Diverse kommunalråd och ledande politiska företrädare på lokal nivå är inte allt för sällan mer inställd på att mer eller mindre populistiskt blidka näringslivet och "inflyttning i kommunen" än att värna de stora värdena som är kopplade till våra kustmiljöer.

Jag tror för all att det finns behov av campingplatser och stugbyar i vårt kustlandskap, det är en fantastisk upplevelse som vi mycket väl ska erbjuda våra besökare. Men detta innebär inte den logiska följden att vi ska privatisera och på sikt tappa garantier att det även framledes blir en plats för tillfälliga övernattare.

Detta är, för mig, en klassisk och läroboksmässigt exempel på ett vägskäl där den enskildes intresse (entreprenör, bostadsrättsägare) ställs mot det allmännas. Och uppgiften, i lag, är att politiker ska väga dessa intressen emot varandra och vi har tydliga uppdrag från lagstiftaren att det kräva särskilda skäl för att bygga mycket strandnära. Det rörliga friluftslivet måste värnas.

Och HELT oavsett ovanstående, så finner jag aldrig, eller mycket sällan, särskilda skäl att bygga I strandskyddsområdet. Det ska vara vigt åt det rena rörliga friluftslivet.

Rörlig camping vs. uthyrningsstugor

Ett planprogram som gått på samråd om Snäcks camping har justerats med att det inte ska vara möjligt att ha uthyrningsstugor i strandskyddsområdet. Där kan det istället vara rörlig camping.

Jag försvarar det beslutet. Dels har de folkvalda på Gotland, i fullmäktige, antagit en översiktsplan som reglerar och ger riktlinjer för hur vi organiserar den kustnära campingen. Stranden ska vara fri för alla, därefter ett respektavstånd, sedan rörlig camping och sedan kan det vara frågan om långtidsuppställning av husvagn., servicebyggnader och uthyrningsstugor (modell mindre). De större uthyrningsstugorna ska finnas längst från havet. Översiktsplanen säger också att den rörliga campingen bör vara dominerande. Villavagnar tolkas som byggnader och kräver bygglov (om de inte kan transporteras med personbil utan behöver särskild transport). Där villavagnar planeras ska det lagstiftade brandskyddsavståndet uppfyllas.



När planprogramet efter samråd och utställning kan antas väntar ett arbete med detaljplan för Snäcks camping. Redan i förra omgången då Byggnadsnämnden gjorde detaljplan för området fanns förslag på bestämmelser om fasadbeklädnad, d.v.s. vilket material som uthyrningsstugor ska vara byggda med. Jag vill minnas att plast inte var förelsaget som fasadbeklädnad utan snarare naturmaterial. Detta regleras i nuvarande plan- och bygglagens kapitel tre.

Snäck camping är just det: en camping. Vi har hård exploatering, men för den sakens skull så ska man ändå ta hänsyn till det allmännas intresse, det är nämligen Byggnadsnämndens uppdrag och förtroendevaldas. Det enskilda intresset ställs mot det allmännas intresse och det gäller att hitta en balans.

Snäck får undantag. Enligt översiktsplanen ska respektavståndet mellan stranden (som ska vara öppen för allmänheten) och den rörliga campingen vara minst 50 meter. På Snäck kommer det fortsättningsvis vara i princip noll (0) meter. Man ska vara väl medveten om att planförslaget är en kompromiss. I ena vågskålen ligger strandskyddet, naturreservatet och bestämmelser i översiktsplanen. I andra vågskålen ligger önskemål om att ligga så nära vattnet som möjligt och kunna maximera avgiften från kunderna (och erbjuda en mycket exklusiv vistelseupplevelse, självklart).

Så det är inte av illvilja som Byggnadsnämnden går fram med detta planprogram, det är för att skapa en bra struktur för campingplatsen, en struktur som fullmäktige har beslutat om, det är också för att vi ska nå våra regionala miljökvalitetsmål om en god bebyggd miljö.